Miljöföreskrifter och miljödeklarationer

Totalt 191 länder, nästan alla suveräna stater, och Europeiska unionen har ratificerat Parisavtalet och åtagit sig att begränsa den globala temperaturökningen till långt under 2,0 °C [3,6 °F], med insatser för att begränsa den till 1,5 °C [2,7 °F] över förindustriella nivåer ⁽¹⁶⁾. Eftersom byggnader bidrar starkt till globala koldioxidutsläpp går regeringar länge än icke-bindande ramlagar eller rekommendationer till bindande direktiv, antagna normer och förordningar, vilket gör koldioxidminskning i byggnader obligatorisk snarare än valfri.

EU-direktivet för byggnaders energiprestanda (EPBD) sätter minimistandarder för energiprestanda för att uppnå ett högeffektivt, kolfritt fastighetsbestånd år 2050. Europeiska länder implementerar EPBD genom att utveckla och tillämpa nationella bestämmelser. Till exempel implementerade Tyskland EPBD genom sin Gebäudeenergiegesetz (GEG), dvs. byggnadsenergilagen, som omfattar olika åtgärder, inklusive ett krav på icke-bostadshus med värme- och kylkapacitet över 290 kW [82,5 ton eller 98 9520 BTU/h] om att installera fastighetsautomationssystem ⁽¹⁷⁾. Från och med 2030 kommer denna kapacitetsbegränsning att sänkas till 70 kW. I vissa amerikanska städer som New York finns strikta energikrav, som Local Law 97, med straffbelagda utsläppsgränser från och med 2024. Till exempel kan ägaren av en byggnad på 9 000 m² [100 000 kvadratfot] som vidtar minimala åtgärder för att minska utsläppen få böter på upp till 1 miljon USD ⁽¹⁸⁾. Kinas mål om ”dubbla koldioxidutsläpp” för att nå utsläppens maxnivå år 2030 och uppnå koldioxidneutralitet år 2060 ledde till 2022 års allmänna regler för energibesparing och förnybar energianvändning, Kinas första obligatoriska regelverk för byggnaders utsläpp ^{(19; 20)}. Indiens regler för energibevarande hållbart byggande (ECSBC) införde standarder för energiprestanda för kommersiella fastigheter, och flera stater har gjort dem juridiskt bindande ^{(21; 22)}. Ofta främjas dessa åtgärder också av ekonomiska incitament för fastighetsägare.

År 2024 har dock endast 88 länder antagit byggenergikrav i minst en stad. 55% av dessa krav har inte ändrats sedan 2015, vilket eventuellt inte uppfyller moderna högpresterande standarder ⁽²³⁾.

Med ett ökat tryck för att nå avkarboniseringsmålen förväntas fler länder gå från icke-bindande ramlagar eller rekommendationer till bindande regler för att minska koldioxidutsläppen. Många regler fokuserar på att minska de driftsrelaterade utsläppen, men det inbäddade kolet granskas också alltmer av lagstiftarna, vilket skapar ett behov av att dokumentera produkternas inbäddade utsläpp. Miljöproduktdeklarationer (EPD) skulle kunna tjäna detta syfte. EPD:er är standardiserade, oberoende verifierade dokument som tillhandahåller transparenta, kvantifierbara data om en produkts miljöpåverkan under hela dess livscykel, inklusive, men inte begränsat till, koldioxidutsläpp.

I början av 2024 fanns det över 120 000 EPD:er ⁽²⁴⁾ för byggprodukter globalt, med en utbredd utveckling i Europa, Amerika, Asien, Latinamerika och Mellanöstern ⁽²²⁾. Även om EPD:er för närvarande mestadels är frivilliga använder tillverkare dem för att visa koldioxidtransparens, stärka gröna påståenden och marknadsföra sina produkter som hållbara. Dessutom ger många certifieringar för gröna byggnader, såsom LEED, BREEAM, DGNB och Living Building Challenge, poäng för att använda material som omfattas av en EPD ⁽²⁵⁾. Dessa certifieringar tillför ett betydande värde, där gröna byggnader i vissa asiatiska städer har hyrespremier på upp till 28% ⁽²⁶⁾.

Regelverken håller dock på att skärpas. I Frankrike och Tyskland måste företag ha en EPD för alla byggprodukter med miljöpåståenden. Norge kräver minst tio produkter med EPD:er för stora offentliga projekt, och Italien kräver en lägsta andel återvunnet innehåll i offentliga byggnader. På samma sätt kräver Danmark, Finland och Sverige bedömningar av inbäddat kol i byggnader, med EPD:er som bevis för överensstämmelse ⁽²²⁾.

Från och med 2028 kommer direktivet om byggnaders energiprestanda (EPBD) att kräva att alla stora byggnader över 1 000 m² [10 000 kvadratfot] i EU:s medlemsstater ska bedöma inbäddat kol, och detta mandat kommer att utvidgas till att omfatta alla nya byggnader 2030. Dessa kommande krav förväntas öka efterfrågan på EPD-data avsevärt, vilket stärker deras roll i hållbara konstruktionsmetoder ^{(27; 28)}.